Nu finns thrillern “Rödhake: Blodspår“ som ljudbok! Återigen gör min favoritinläsare Lars Winclair ett fantastiskt jobb som med inlevelse gör boken till sin egen. Stort tack till Lars, teamet på Lava Förlag med förläggare Sandra Kullman och Peter Norrman i spetsen som gjort detta möjligt!
Så roligt att mitt skrivande uppmärksammas i kulturmagasinet Kmag. En längre intervju om böcker, skrivandet som är ett segt maratonlopp, och om nya babyn som släppts under hösten. Läs hela intervjun i Kmag här.
TIPS: Lava förlag kör just nu en kampanj där nya Rödhake: Blodspår ingår – bäst pris just nu i bokhandeln!
Onsdagen 19 oktober blev jag inbjuden till biblioteket i Tillberga för att prata skrivande, läsning och passade på att berätta om mina böcker. En stor grupp nyfikna läsare deltog där vi hann prata om allt från skivhantverket till vad som gör en bok spännande, och att berättelser inte spelar någon roll i vilken form man tar del av dem – tryckt text, ljudbok eller digitalt. Berättelsen är det viktiga.
Idéer kom upp om en läsecirkel utifrån mina deckare från Västerås – det låter ska bli spännande och se. Och förresten, finns det något roligare än att besöka bibliotek fullt av böcker?
Nu när Rödhake: Blodspår äntligen är släppt är schemat fullspäckat under hösten och vintern för att möta läsare. Vid Västerås litteraturfestival var foajén full av Västmanlandsförfattare och spontana besökare och vid stadsdelsfestivalen i Tillberga, Rallarsvingen, släpptes boken med ett kort föredrag och boksignering. Så kul att äntligen träffa alla läsare igen!
I dagens VLT uppmärksammas nya Rödhake: Blodspår och boksläppet på lördag! Läs hela artikeln hos VLT: Västeråsförfattare släpper ny spänningsroman.
På lördag 16/9 kl 10:00 sker det officiella boksläppet i Tillberga bibliotek med föreläsning och mingel. Läs mer på arrangörens sida. Välkommen!
Just i dag släpps nya boken om ex-spionen Anders Rödhake. Rödhake: Blodspår är en fristående uppföljare till Rödhake: Dödstyst som kom för några år sedan. Den här gången blir intrigen tätare och utspelar sig i Sankt Petersburg, Berlin och Västerås. Anders Rödhake hankar sig fram som journalist, Claudia Meier gömmer sig i Berlin och ryssen Viktor Farafonovs kriminella imperium hotas i Sankt Petersburg.
Deras gemensamma förflutna gör att de femton år senare möts – och det är långt ifrån frivilligt. Ingen av dem undslipper vad de en gång ställt till med.
Allt fokuseras i det avgörande skedet kring bron på omslaget – känns den igen? Bron finns faktiskt inte i Västerås, utan det är Kvicksundsbron mitt på gränsen mellan Sörmland och Västmanland i sundet mellan landskapen. En räddningsinsats från Anders Rödhake i Kvicksund blir helt avgörande, men går inte som den var tänkt.
Det har varit fantastiskt kul att researcha kring boken (jag skrev ett inlägg om det för ett tag sedan) och nu pågår för fullt planeringen av boksigneringar till hösten tillsammans med förlaget för att träffa er läsare – håll utkik i sociala medier för mer info!
Att skriva Rödhake: Blodspår har tagit tid. Mycket på grund av prestationsångesten efter första boken om exspionen Anders Rödhake (nästa bok måste ju bli lika bra eller ännu bättre!). Jag har skrivit, skrivit om, fått hejarrop från deckardrottningen Ingrid Elfberg med högvis av utgivna böcker i bagaget, och skrivit om igen. Slutresultatet har blivit mycket bättre än första utkastet – en rakare story, tätare och mer spännande. Allt som inte fått plats sparas – för fler böcker blir det förstås.
Förutom att jag inte alltid kunnat ägna så mycket tid som jag velat åt skrivandet, så har researchen tagit mer tid än vad jag tänkt. För den har tagit mycket tid den här gången. Jag besöker gärna platser, står och känner in atmosfären, vinden, människorna, trafiken och utsikten. Hur kan jag använda det här? Vad skulle bli spännande att göra på den här platsen? Det är en helt annan sak att uppleva en plats än att se den på bilder.
Sedan gäller det att samla fakta. Hur ser ett knivsår ut? Hur mycket blöder det? Hur fungerar ryska underrättelsetjänsten? Ibland blir jag orolig för att mina googlesökningar fastnar i något filter hos Säpo eller FRA, men än så länge har ingen hört av sig.
Ett spännande researchbesök var i Kvicksund. Även om boken utspelar sig mestadels i Västerås ville jag väva in Kvicksund och Rytterne. Intrigen krävde det. Bron hamnade till och med på omslaget för att den får en så avgörande del av storyn när trådarna knyts ihop mot slutet. I en avgörande räddningsaktion går det mesta åt skogen och långt ifrån så som Anders Rödhake tänkt – då blir sundet precis på gränsen mellan Sörmland och Västmanland helt avgörande.
Tack vare Trafikverket fick jag chansen att besöka Kvicksundsbron och studera klaffbron närmare. Bron har stått länge på samma plats och knyter ihop samhället som ligger på båda sidor om sundet med biltrafik, järnväg och båttrafik som möts på ett och samma ställe. Och från brovaktartornet får man en fantastisk utsikt över Kvicksund och Mälaren som brer ut sig åt väster och öster.
Jag nördar gärna ned mig i allt kring hur kuggsegmenten i klaffbron fungerar, yrkestrafikens krav och öppningsscheman. Det är förstås omöjligt att få med allt jag lärt mig om brobyggande, underhåll och framtida planer. Bara det som är viktigt för storyn har fått komma med. Framåtrörelsen i berättelsen riskerar att sakta ned för mycket om boken tungs av för mycket detaljer. En svår avvägning när man fått reda på så mycket intressant! Och en inblick i hur mycket det är att ta hänsyn till och hur många människor som dagligen jobbar med att bil-, båt- och järnvägstrafiken ska flyta på utan stopp. Sånt som man som vanlig resenär inte märker av förrän något strular.
Så även om boken är en spänningsroman och inte en faktabok, så är det viktigt att fiktionen ligger så nära verkligheten som möjligt (även om man ibland som författare kan ta sig en del friheter – storyns intrig är alltid viktigast!).
Snart kommer en ny bok i serien om Anders Rödhake – 19 augusti släpps Rödhake: Blodspår! Så här lyder baksidestexten:
Femton år har gått och de har spritts över Europa. Alla har de försökt att glömma, men ingen av dem lyckas bli av med händelsen som för alltid färgar deras liv.
Ex-spionen Anders Rödhake arbetar på reportervikariatet i Stockholm, men han tvingas bryta mot regler, utnyttja gamla kontakter och arbetssätt för att behålla jobbet. Hemmafrun Claudia Meier kämpar mot tristessen i Berlin medan Viktor Farafonovs kriminella imperium minskar till oigenkännlighet i Sankt Petersburg.
Händelsen i Stockholms skärgård hemsöker dem alla och ingen kan bli av med operationen som gick snett. En sak är säker: Tiden läker inte alla sår.
RÖDHAKE: BLODSPÅR är den andra fristående delen om Anders Rödhake där hans förflutna kommer i kapp och han drar inte bara ned sig själv i djupet – andras liv sätts på spel och han tvingas tillbaka till det liv han en gång försökt lämna.